Den nya romanen ställer dottern Masja i centrum. Hon var det av barnen som stod den berömde författaren närmast och därför den som kanske var allra mest utsatt för hans patriarkala maktutövning. Men även modern ville styra hennes liv. Boken handlar om Masjas sökande efter en egen identitet, och det är den laddade relationen mellan far och dotter som är bokens huvudtema. Den ger också ett sammansatt porträtt av den komplicerade personen Lev Tolstoj.
Suveränt blandar Carola Hansson glimtar av sin egen väg in i romanen med en fiktiv gestaltning av Masjas liv under 1800-talets sista decennier och fram till hennes död 1906. Boken blir en bred och levande skildring inte bara av människorna och livet på familjegodset Jasnaja Poljana utan också av tidens sociala förhållanden. Via autentiska utdrag ur brev och dagböcker träder vi in i en värld där människorna – samtidigt som de ägnar sig åt umgänge, sköna konster och andlig utveckling – desperat försöker förhålla sig till de alltmer påträngande sociala och politiska spänningarna i sekelskiftets Ryssland.
Berättelsen om Masja är ett gripande kvinnoöde och tangerar frågor som är högaktuella idag. Den bärs fram av ett språk som är klart och genomlyst, meningarna är långa och vindlande, helheten rytmisk och omväxlande; att läsa den är en skönhetsupplevelse. Den avslutande delen i Carolas Hanssons ryska svit är en rik och storslagen roman.